Hög.

Jag är inte bara en Hög..lund. Utan också allmänt hög på kroppens alldeles egna knark: Endorfiner. Ja preciis jag har tagit tag i mig själv och börjat träna igen. OCH SOM jag saknat det!
Min fokus har varit hel del snedvriden den senaste tiden och jag hade glömt hur mycket jag älskar att svettas. Jag drog på mig ipoden cyklade tvärs över stan med världens i särklass skönaste låt på riktigt hög volym (Accolade II, med symphony X- var det något han lärde mig, var det att lyssna på schysst progressiv rock/metal) och sedan tränade jag.
JAG ÄR KANSKE TILLBAKA. i alla fall när det gäller det.

Hur som hur sitter jag nu och funderar på något mullhaltiga moränlättleror, packning i jorden och utbytesaciditet. Näe, PRECIS- det är inte så kul, men det hjälper liksom inte att tänka så när det ska vara nedpräntat på papper och inlämnat innan 17:00 imorgon.

Göteborg i helgen var så himla bra. Jag tycker om att umgås med folk som gör mig glad mest hela tiden. Vilket härligt gäng! det bästa är att de kommer hit på fredag, så då blir det roligt igen! så himla bra jue.

Nu är klockan halv ett, och jag sitter här idag igen och kan inte riiiktigt sova (ok jag drack kaffe sent, men kunde inte sova igår kväll heller). Tur att Kristian Luuk och sommarpratarna på P1 håller mig sällskap. himla trevligt tycker jag.