Jag åkte via en språkförmedling hamnade hos en underbar familj som jag fortfarande kallar min spanska familj- och dom kallar mig "nuestra chica sueca", dvs vår svenska dotter. Jag vet, lite cheesy men vi blev faktiskt väldigt tajta! De bjöd in mig igen och jag var där och hälsade på lite efter, mailade också en del med fadern i familjen- Marcial. Han var för övrigt en sjukt skön snubbe som lärde mig svära på spanska, och när Ana (mamman i familjen) gått och lagt sig bjöd han mig och amerikanarna på Anis (brännvin med lakritssmak)
Han var även den som hjälpte mig när jag blev rånad (väskryckt vid kanalen) och kom hem gråtande och på hackig spanska försökte förklara. Ana insisterade på att tvätta mina kläder, och lärde hon mig laga spansk mat. Linsgryta, kikärtsgryta och riktig paella- sen att jag gick upp typ 5 kg på två månader säger väl sitt. Hehe.
Jag hittade bilden ovan på nätet när jag bildgooglade Córdoba, och en sak som jag kommer ihåg väldigt väl var när innergårdar "patios" öppnade upp över hela staden några dagar. Det var helt fantastiskt att gå runt på kvällen och titta in hos folk som visade upp innergårdarna med blommor i vackra färger, fontäner och fina stenläggningar.
Det var en fin tid i livet ska jag säga. 4 timmar språk om dagen, sedan var jag kulturell, upplevde staden, fikade med mig själv, gjorde utflykter till Sevilla och Granada på egen hand, gick i bergen med familjen och hängde med amerikanska utbytesstudenter. Allt detta gjordes på det spanska språket då familjen inte kunde prata engelska överhuvudtaget- följdaktligen lärde jag mig spanska väldigt bra något som lite försvunnit på äldre dar..
I takt med att min spanska försämrades blev jag sämre på att skriva mail och det har lite runnit ut i sanden. Jag försöker dock skicka julhälsning eller om jag är på någon resa.
Detta är ju inte accepterbart längre sa jag till mig själv.
Så nu har jag börjat läsa spanska igen! Var på min första lektion på vuxenskolan igår och märkte att, fast att jag anmält mig till termin 5 och hållt uppe med språket i 7 (!) år tyckte jag att det var lätt. Och. Det var skitkul!
Dessutom ska Lo också börja läsa och ni hör ju själva hur bra det här låter! Mot Cordoba!!
Eller ja..nån gång iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar